Järnvägsövergångar, även kallade plankorsningar, är de platser där vägar och järnvägsspår möts i samma plan. De är en viktig del av infrastrukturen, men utgör också en säkerhetsrisk. Denna artikel utforskar säkerhet och teknik vid järnvägsövergångar, från förr till nu.
Tidiga lösningar och problem
Under järnvägens barndom på 1800-talet var säkerheten vid järnvägsövergångar bristfällig. Många övergångar var obevakade och förlitade sig på grindar som vägtrafikanterna själva skulle stänga, vilket ofta misslyckades.
Från grindar till varningsskyltar
Eftersom grindarna ofta glömdes öppna, började man från 1930-talet söka säkrare alternativ. Ett första steg var införandet av varningsskyltar, som de tidiga orangea skyltarna med texten ”varning för tåg”. Dessa ersattes senare av de rödgula varningsmärken vi ser idag. Mer information om denna utveckling finns hos Svensk MJ-Wiki. Dessa skyltar kallas för passiva säkerhetsåtgärder.
Ljud, ljus och bommar
Ett avgörande framsteg kom 1917 med ljud- och ljussignaler, kombinerat med automatiska bommar. Dessa aktiva system aktiverades när ett tåg närmade sig. Äldre bomanläggningar använde ofta vridlyktor som visade rött sken när bommarna var nere och vitt sken när de var uppe.
V-signaler under 1900-talet
Under 1950- och 60-talen moderniserades säkerhetssystemen. En viktig del var införandet av V-signaler för tågtrafiken. Dessa signaler, placerade längs spåret, informerade lokförarna om de skulle stanna (fast rött sken) eller om vägen var avstängd (fast vitt sken). V-försignaler, med tre gula lampor, varnade för kommande V-signaler. Blinkande gult ljus signalerade att nästa V-signal visade stopp, och fast gult ljus indikerade att vägen var spärrad.
Dagens säkerhetssystem
Idag används en rad tekniker för att skydda järnvägsövergångar. Dessa kan delas in i passiva och aktiva system.
Passiva system
Passiva system består av skyltar som varnar för järnvägskorsningen, exempelvis kryssmärket.
Aktiva system – hinderdetektorer
Hinderdetektorer övervakar spårområdet och upptäcker om fordon eller andra hinder finns på spåret. Om ett hinder detekteras förhindras bommarna från att stängas helt, och en stoppsignal skickas till tåg. Dessa system har funnits i Sverige sedan omkring 1990, enligt Trafikverket.
Aktiva system – ljus, ljud och bommar
Andra exempel på aktiva system är ljus- och ljudsignaler, samt hel- och halvbommar.
Kommunikationens roll
Kommunikation har alltid varit avgörande för säkerheten. År 1856, när järnvägen introducerades i Sverige, utrustades alla stationer med visartelegrafer. Dessa apparater, som beskrivs av Järnvägsmuseet, möjliggjorde meddelandeutväxling mellan stationer. En visartelegraf fungerade genom att en operatör vred en vev på en apparat liknande en urtavla och på så sätt skickade meddelanden. Mottagaren bekräftade, och först därefter gavs klartecken. Även om telegrafen är ersatt, lade den grunden för säker tågtrafik.
Färre övergångar
En strategi för ökad säkerhet är att minska antalet järnvägsövergångar genom planskilda korsningar – att vägen leds under eller över järnvägen. Detta eliminerar kollisionsrisken.
Planskilda korsningar och ALCAM
Trafikverket arbetar med att bygga planskilda korsningar. För de övergångar som kvarstår används aktiva system. För prioritering används riskbedömningsmodellen ALCAM. ALCAM tar hänsyn till faktorer som trafik, hastighet och sikt. Exempelvis, om en övergång har hög trafik, dålig sikt och inga bommar, ger ALCAM en hög riskpoäng, vilket indikerar behov av åtgärder. Informationen från Queenslands myndigheter visar hur modellen används.
Spårvägsövergångar
Säkerhetsåtgärderna vid spårvägsövergångar skiljer sig från järnvägsövergångar. De skyltas som vanliga vägkorsningar, med varningsskylt, men oftast utan kryssmärken. Spårvagnar har företräde, men lägre hastighet minskar risken. Trafikljus, varningsskyltar och ibland bommar används, vilket Trafikverket beskriver.
Samarbete och forskning
Förbättrad säkerhet kräver samarbete och forskning, nationellt och internationellt.
Svenska studier
I Sverige har Transportstyrelsen gett VTI i uppdrag att analysera olyckor. Genom studier identifieras mönster, vilket bidrar till effektivare åtgärder.
Internationellt arbete
I Australien arbetar Queensland Level Crossing Safety Group med säkerheten och testar säkerhetskameror. Detta är en del av en nationell strategi. Liknande initiativ finns i Storbritannien, där en helhetssyn på riskhantering betonas. I USA arbetar FRA med att minska olyckor, och de har regler för övergångar vid höghastighetståg.
Blockerade övergångar
Om du ser en blockerad övergång, rapportera till Trafikverket. Försök aldrig korsa spåren! I USA samlar FRA in data om detta.
Olyckan i Uddevalla
Olyckan utanför Uddevalla i januari 2024, där en lokförare omkom, visar vikten av säkerhetsarbete. SVT Nyheters kartläggning visar att det finns många farliga övergångar.
Framtidens övergångar
Framtiden för järnvägsövergångssäkerhet involverar sannolikt AI och smarta sensorer.
AI och IoT
Redan nu testas system som analyserar trafikantbeteenden. AI kan tolka bilder från kameror och identifiera risker i realtid. Genom IoT kan enheter, som sensorer och varningssystem, kopplas samman. Detta möjliggör snabba åtgärder. Sensorer som känner vibrationer kan automatiskt aktivera varningssystem.
Framtida utmaningar
Ökande tågtrafik och högre hastigheter ställer högre krav. Det blir viktigt att utveckla tillförlitliga varningssystem och fortsätta arbetet med planskilda korsningar.
Ditt ansvar
Som trafikant har du ansvar för ökad säkerhet.
Var uppmärksam
Var uppmärksam. Titta, lyssna och stanna vid signaler.
Undvik omkörning
Kör aldrig om vid en övergång. Se till att det finns utrymme på andra sidan.
Rapportera fel
Om du ser fel, rapportera till Trafikverket.
Sammanfattning
Säkerheten vid järnvägsövergångar har förbättrats, från manuella grindar till dagens system med hinderdetektorer och sensorer. Trots detta är övergångar riskpunkter. Genom teknikutveckling, riskbedömning, samarbete och information strävar man efter att minimera olyckor. I framtiden kommer AI och uppkopplade enheter att spela en större roll. Målet är en framtid utan dödsolyckor.
